Jag har varit tillsammans med en tennistränare i sju år. Jag ska villigt erkänna att jag inte varit på allt för många av hans matcher eller träningar. Det har inte helt berott på att jag tycker tennis är en halvtrist sport utan mest för att jag själv alltid jobbar de tiderna. Har inte förstått reglerna och har inte heller riktigt förstått tjusningen i att sitta och titta på när en boll slås från ena sidan av planen till den andra. Men givetvis har jag ställt upp på min kille och sett en och annan match på tv. Så igår var det alltså dags för min första stora tennismatch. Gissa om jag var laddad? Hade till och med dagen till ära mina vita tennisskor på mig!

Carl var lite nervös att det inte skulle vara några kända namn som spelade igår. Han visste att jag skulle tycka det vore roligare om det var åtminstone ett namn jag kände igen. Gissa om vi hade tur?! Första matchen var det systrarna Williams som spelade. Andra matchen är det puddingen Nadal som spelar. Jag var i extas. Detta är ju tennis i världsklass tänkte jag, Serena och Venus är ju proffs! Matchen var verkligen spännande. Den höll även på i en evighet. I två och en halv timme kämpade damerna om vinsten, som tillslut Serena tog hem.

Vid halv tolv i går natt var det då dags för herrarna att börja spela. Min favorit, världsettan Nadal intar planen och jag skriker och klappar som aldrig förr. Var inte oroliga, under pauserna fick man klappa och heja hur mycket man ville! Plötsligt inser jag hur kul det är med tennis. Jag sitter där högt uppe i en arena med 15.000 andra människor och njuter av att se på tennis. Jag blev själv förvånad. Givetvis var jag inte tyst när spelet var igång. Jag var ju liksom bara tvungen att fråga saker som gjorde att jag förstod lite mer. Visste ni förresten att ett "poäng" är 15? Nästa är då givetvis 30 men sedan blir det helt plötsligt 40. Inte 45 som det logiskt borde vara. Detta är ju hur märklgit som helst. Jag frågat Carl hur det i hela friden kan bli så. Svaret lyder: Det ÄR bara så. Ingen förklaring. Det ÄR bara så. Punkt.

US Open var en upplevelse. Häftigt att se grymma tennisspelare live. Det bästa på hela dagen var att se Carls ansiktsuttryck. Han var så lycklig. Han hade längtat så mycket efter detta. Är så glad över att kunnat dela detta med honom. Man kanske skulle börja spela tennis nu då? Men när ska jag hinna med det? Efter jobbet kanske? 
Har Kalmar TK möjligtvis en nybörjarkurs någon kväll mellan tio och elva på kvällen?