Ikväll har alla lektioner gått sådär bra som jag vill att de alltid ska göra. Jag har haft mina små söta 8-åringar som tycker ALLT är roligt och som idag gav mig komplimanger för klänningen jag hade på mig (läs Ginalinne i stor storlek). Jag hade en nybörjarstreet med jättefina tjejer. Glada och positiva och väldigt bra för att ha dansat så pass lite.

Och så till veckans jobbigaste lektion, avancerad disco. Jag är alltid nervös inför varje lektion, trots att jag haft den i flera år nu. Jag känner nästan alla tjejer, har sett de växa upp på dansskolan, sett de utvecklas till fantastiska dansare och människor. Trots det är jag nervös. Nervös för hur de känner inför mig och för hur de ska gilla den nya koreografin. Men idag kändes det verkligen bra. Tjejerna var glada och laddade efter ett långt sommarlov. De kämpade sig igenom hela lektionen trots att alla verkade vara helt slut och jag tror de tyckte nya dansen var rolig. Det är sådana här lektioner som ger mig så mycket tillbaka. Det kan räcka med "det var verkligen kul idag" eller "bra koreografi"! Vi är alla bra på att kommentera när något är dåligt men allt för ofta glömmer vi att säga när något är bra!