Började tänka på min årskrönika i november. En tanke föddes att försöka skriva ihop något roligt. Lite annorlunda sådär. Brukar spana in andras bloggar för inspiration och det var då det slog mig. Jag skiter i att skriva en årskrönika. Alla andra gör det ju redan. Och alla andra skriver nästan om samma saker. Så jag la årskrönikan och allt skrivande åt sidan. Har bara suttit och smygskrivit på min bok som jag påbörjade under gymnasiet och som ännu inte är färdig. Tänk vad kul att få mina tankar publicerade. Men vem skriver jag för? Mig själv. Och inte för någon annan. Med andra ord, så får boken vila ännu ett par år.

Nyårslöfte har jag haft en gång i mitt liv. Godisförbud. I ett år. Om jag klarade det skulle jag få 1000:- av pappa och mamma. Blev jag godkänd? Givetvis. Ger jag mig fasiken på att klara något, är det oftast inga problem. Nu för tiden avger jag aldrig nyårslöften. Nu för tiden är det ingen som vill betala mig pengar för att jag ska klara de mest dumma saker. Brukar sätta upp mål och förhoppningar om det nya året istället. Och det brukar fungera bättre än saker jag inte får göra. Typ godislöftet eller nagelbitandet. Årets mål och förhoppningar? Det återstår att se...