Onsdagar verkar bli nya biodagen. Så ikväll efter dansen försökte jag få tag min kära kille ihopp om att krypa upp i biofåtöljerna med en gigantisk godispåse. Jag vet att han slutar vid åtta på onsdagar så när jag slutade kvart över började jag ringa. Inget svar. Ringde tre, sju, femton gånger till. Utan svar. Ringde tennishallen. Inget svar. Blir lite putt och åker hem. Ingen hemma. Tycker synd om mig själv. Åker och handlar onyttigheter och hyr film. Ringer igen. Äntligen svar! Vart är du? I Jönköping. I JÖNKÖPING?! Ja, det har vi ju pratat om. Har spelat match. Jaha, så du vill inte gå på bio med mig då? Nej, det bli svårt. Är inte hemma förrän efter ett inatt. Aha, okej. Kör försikigt. Klick.

Alltså, jag har verkligen inget minne av att vi har pratat om Jönköping. Det borde jag ju kommit ihåg. Så förlåt älskling att du har 23 missade samtal från en hispig flickvän. Och ja, vi kanske borde spendera mer tid tillsammans?
För att iallafall i framtiden slippa liknande missöden?