Katsching, katsching, katsching. Butikerna i Köpenhamn har då verkligen inte blivit besvikna på mig idag. Jag var på ett rikigt big spender humör och hittade många fina saker, Lite fattigare, lite snyggare men jag är nöjd!

Nu har hämtmaten ätits upp och rosévinet ska precis korkas upp. Ikväll ska Malmös uteliv granskas. Ses vi i vimlet?
 


Visst är vi snygga, om aningen lite i gasen sommaren 07...

Dagens lektion gick som jag hade förväntat mig. Haha, jag fattade ingenting. Försökte spela lite smart genom att sitta med rutat papper och penna men vad hjälpte väl det? Är dock imponerad av att Malin förstår sig på dessa formler, är mycket stolt över henne! Var trevligt att träffa hennes nya vänner också, jag förstår att hon trivs här.

Malmö har välkomnat mig med regn och rusk. Som Malin snällt försökte förklara gör sig inte Malmö till rätta i detta väder. Sol och klarblå himmel hade varit bättre ur guidsynpunkt. Vi tog i alla fall en promenad ner till havet innan, där man har finfin utsikt över till danskarna. Zlatans hus låg inte så långt därifrån, men att smyga omkring i buskar för att spana kändisar, där går gränsen! Vi struntad i fotbollskillen och vandrade vidare till Turning Torso, vilket bygge! På långt håll ser det inte så stort ut, men ju närmare vi kom, hjälp vad stort det blev. Malin och jag var helt överens om att vi var glada att inte bo där, skulle ju kännas som att hela huset vinglade. Men visst är det en fin byggnad!

Nu är vi mätta och belåtna. Efter lite shopping på stan avslutade vi med en brakmiddag. Måste ju fylla på med lite energi efter allt provande. Nu väntar lite seriöst soffhäng och Beverly Hills säsong 2. Kvalitetstid var det!

 

Idag gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Gick in till stan och satte mig på en restaurang och åt lunch. Helt själv. Bara jag och lunchbuffén på Ming. Köpte med mig nya numret av Elle så i dryga timmen var det jag, stickade koftor och biff med blandade grönsaker som gällde. Var mysigt att i lugn och ro bara kunna sitta och njuta av maten. Lite ensamt, hade ju gärna pratat lite under tiden men att prata med mig själv gör jag bara när ingen ser på. I smyg.

Halvligger i soffan med en kanna te och Pollypåsen i högsta hugg. Givetvis den röda. Tänkte kolla på en bra film, Carl fick välja så nu tittar vi på Alphadog (plus för att Justin är med). Mycket våld, knark och fula ord. Filmen verkar ganska tragisk, fan att leva ett sådant liv. Men jag ska ge filmen en chans, ibland blir man positivt överraskad.  

Har ni tänkt på en sak: Polly blå = mörk och ljus choklad. Polly röd = ljus choklad. Finns även blandningar med cocos, vit choklad och kaffesmak men varför finns det inte en Pollypåse med endast mörk choklad?

Ni som känner mig vet att jag kan säga vad som helst, precis när som helst. Ibland vet jag inte knappt själv vad som ploppar ut ur munnen. Det är inget jag tänker på, inget jag planerar, det liksom bara sker. Nytt kapitel i denna blogg blir då givetvis att ni får ta del av alla pinsamma saker jag säger (och gör om ni har riktigt tur).

För ett par veckor sedan höll Sofia på att öva inför en liten dansuppvisning. Hon skulle dansa till PussyCatDolls och denna låten. Jag var i full gång med att undervisa en streetgrupp när Sofia glatt tittade in i danslokalen. Hon började kolla runt bland mina skivor. Jag insåg snabbt vad det var hon letade efter och säger utan att tänka mig för:

- Jaha, vill du ha lite Pussy?

Lika snabbt som jag inser vad jag precis stått och sagt inför hela gruppen börjar Sofia gapskratta. Sa jag verkligen det tänkte jag för mig själv. Jajamen, visst gjorde jag det. Gruppen blev knallröda i ansiktet men förstod att jag menade skivan med PussyCatDolls. Haha! Vilken go lektion det blev!

Så varmt välkomna till min roliga värld...

Om dryga timmen hämtar Camilla upp mig för dagens roadtrip mot Lidköping. Jag ska döma och Camilla ska tävla. Blir nog en hel del dansprat i bilen. Ska bli kul att döma en stor discotävling, sist jag dömde var det en regionstävling vilket innebär att i stort sett alla mina elever tävlar. Det är aldrig roligt att döma sina egna, vilket jag slipper imorgon.

Hade tänkt ta sovmorgon idag men vad gör man inte för kärleken? Gick upp tidigt så vi kunde äta frukost på stan ihop. Lite vardagslyx vilket jag älskar. Eftersom vi inte har så mycket tid tillsammans om dagar och kvällar gäller det att ta till vara på varje liten extra minut.

Nu måste jag börja packa och som vanligt har jag ingen aning om vad jag ska ta med mig.

Ha en bra fredag!

Beverly Hills 90210 börjar om från första säsongen med start på måndag. Har alltid varit ett troget fan av bevvan, även om min tonårskärlek växlade kraftigt mellan Brandon och Dylan. The good or the bad? Vilken nostalgi att sitta bänkad framför det allra första avsnittet. Synd att jag jobbar, ska kanske försöka övertala Carl att köpa en inspelningsbar dvd. Måste ju ha alla avsnitt! De finns att köpa i snygga neonfärgade samlingsboxar men de vågar jag inte rikigt köpa. Än.

                                                                                                                 

Är just hemkommen från jakten på en ny telefon. Är det något jag hatar (förutom städningen då) så är det alla elektronikbutiker. Jag tycker det är fruktansvärt tråkigt att titta på elektronikprylar men det värsta är nog att åka runt till de olika kedjorna och jämföra. Jämföra modeller och priser. I hate it! Men ibland får jag offra mig, som nu när vi står utan telefon. Denna scen utspelade sig i en av butikerna. P är personal, J är jag....
P - Vad vill du kunna göra med telefonen?
J - Ehhm... Ja, ringa.
P - Jomen, alltså vill du kunna skicka sms?
J - Från min hemtelefon? Nej, det behövs inte. Jag har en mobil.
P - Okej, den här modellen har 25 ringsignaler, upplyst display, telefonbok för 100 nummer och väckarklocka.
J - Ojdå, ja... Den verkar ju fin, men jag vill verkligen bara kunna ringa.
P - Den här rosa skulle säkert passa dig bra. Tjejig och mycket enkel.
J - Ok, tack för hjälpen, jag kollar runt lite själv...

Men hjälp. Bara för att jag inte ville köpa den dyraste modellen tog han mig för värsta snåljåpen och visade mig den tjejigaste och billigaste telefonen. Tack och hej leverpastej. Där blev det inget köp. Jag åkte vidare och hittade tillslut en telefon. Så nu kära vänner kan ni nå oss även på hemnumret!

I väntan på att tvätten ska bli klar käkar jag lite lunch. Idag blev det bakad potatis med skink och purjolöksröra. När jag och min syster var mindre och ensamma hemma brukade vi alltid göra denna röran. I och med att jag saknar syrran som en tok just nu tänker jag på henne nu när jag äter lunch.

Idag hade jag äntligen sovmorgon. Har inte på en månads tid haft en ledig dag då jag bara kunnat slappa och sova ut. Ni vet, sova utan att ställa alarmet? Sova tills man skäms, ta en brunch istället för frukost. Men när tror ni då att jag vaknar? Inte är det vid elvatiden som jag hoppats på. Nejdå, strax efter åtta vill min kropp vakna. Jag försöker trotsa mig själv genom ett tvångsförsök att somna om. Men icke. Bara att gå upp och börja med det värsta jag vet, att städa. Jag tycker det är rätt okej att dammsuga men detta eviga plockande. Lite här, lite där. Jag fixar det inte! Givetvis älskar jag ett rent och nystädat hem men jag har fasiken inte tid. Jag är en mycket upptagen kvinna, haha!
Idag hann jag fixa sovrummet i alla fall och nu har vi precis avslutat sorteringen av morgondagens tvättlass. Jesus, vad tvätt! Verkligen roliga dagar, städ och tvättkärringen - that´s me!

Hade mellan allt fix och jobbet en mycket het dejt med Linda. Åh den donnan är det bästa som finns. Hon gör mig alltid så glad. Vi gjorde det som vi är bäst på. Shoppade, åt och gav varandra snälla komplimanger. I love you honeypie!

Imorgon ska jag köpa ny telefon till lägenheten. Idag slutade de fungera helt. Ni märker väl hur många vuxenpoäng jag samlat än så länge? Ska även tillägga att jag haft matlåda till jobbet sista två dagarna, inte illa för att vara jag...

I oktober uppmärksammas bröstcancer mer än någonsin. På ett sätt är jag tacksam över att företag och media fokuserar på sjukdomen. Varje liten krona som samlas in kan hjälpa för att hitta bättre mediciner och maskiner. Allt för att hindra att fler kvinnor blir sjuka. Samtidigt blir jag konstant påmind om mammas sjukdom. Det går inte en enda dag utan att jag tänker på henne men när ord som jag förknippar med mamma som sjuk står överallt kan det ibland bli för mycket. Då tänker man inte på alla glada stunder och fina minnen utan på hur allt började. Om allt lidande, alla sjukhusbesök och sjukdomen som inte gick att bota. Jag vill inte att någon annan människa ska behöva gå igenom det jag och min familj gjorde. Jag uppmanar er att hjälpa till och stödja Cancerfondens insamling - ta strid mot cancern! Det minsta alla kan göra är att köpa ett Rosa Band för 20 kronor.

Förra året medverkade jag, min pappa och lillasyster på den direktsända TV-galan. Vi var med i ett inslag om mamma. Livet innan och efter cancern. Det var en jobbig kväll med många tårar men jag är så glad att vii tog oss igenom det. Att vi fick berätta vår historia. Om hur vi klarade oss och idag mår bra. Kanske kunde min medverkan hjälpa andra i samma situation? Under tiden inslaget om oss visades samlades det in fyra miljoner kronor! Det är mycket pengar. Men framförallt är det välbehövliga pengar. Så skippa snusdosan eller köpekaffet imorgon, köp ett Rosa Band istället och hjälp Sveriges kvinnor till ett liv utan cancer.