Idag löstes problemet. Min extramormor kom in i butiken och ville göra ett återköp och då är man tvungen att fråga om kundens namn. Så idag fick jag veta att hon heter Gullbritt. Åh lilla söta varelse! Sara på jobbet var dock noga med att poängtera att bara för att jag nu har Gullbritts namn och telefonnummer får jag inte börja ringa hem till henne. Haha, vi får nog fortsätta att bara vara kund och butiksbiträde! 

Ta mig tillbaka. Till tiden då livet lekte och vi njöt av varenda sekund. Då det inte fanns några problem, inget  som vi inte kunde lösa. Då vi tog dagen som den kom och levde i nuet. Ta mig tillbaka till Palm Springs och Miami där vi njöt av solens strålar. Ta mig tillbaka till tiden då min hud var gyllenbrun och håret blekt av sol och saltvatten.
Easy to forget hur vi hade det i augusti.
 

Förra helgen stod det kräftskiva på schemat. Linda och Stoffe slog på stort och samlade ihop hela gänget för mat och dryck. Jag har aldrig riktigt tyckt om kräftor. Jag kan äta färdigskalade på burk (även fast jag vet att de inte smakar som färska oskalade). Jag har inget tålamod att sitta och gräva, pilla och suga för att få mat. På tok för mycket jobb för lite mat. Fick i alla fall i mig en, som Stoffe så snällt skalade/rensade/vad säger man? åt mig. Med månar i taket och hattar på huvudet hade vi en rolig kväll. Inser hur mycket jag saknat alla under resan!

Mest populär blev i alla fall Daniel som tagit med sig sitt Nintendo Wii. Vi blev alla som barn  på nytt och ville aldrig sluta spela. Backhoppning, yoga, balansövningar och danstävling. Habegäret blev stort från min sida, kanske är det ett tvspel man ska börja spara till? Ruskigt skoj var det i alla fall.

Lånar några av Daniels bilder, vilket jag hoppas går bra : )

     

Just nu svävar jag på rosa moln. Är så glad för idag fick jag äntligen göra den efterlängtade sex and the city turen! Och ja, den var så bra som jag trodde den skulle vara. I tre och en halv timme åkte vi runt hela NY för att besöka kända platser så som fik, barer, parker och butiker från serien. Under hela resan hade vi en guide som berättade massa roliga saker från inspelningarna och saker man inte visste bakom kulisserna. Mellan platserna visades klipp från serien så vi skulle känns igen oss när vi kom fram. Och vilken snäll kille jag har sen. Inget gnäll. Inga frågor som "hur kan du tycka detta är bra?". Bara helt förstående genom hela resan. I love you! Carl var lite nervös att han skulle vara ensam kille på turen, men hela tre andra killar var med. Alla precis som Carl medsläpade av sina tjejer. Haha.
Älskar man serien så är denna grejen ett måste. Lätt en av de bästa sakerna på hela resan.

     

Förresten så är modeveckan i full gång här nu. Vi gick förbi Bryant Park där det enorma tältet stod uppställt. Tänk, därinne vimlar modeller, designers och kändisar omkring. Disskuterar om grått är det nya svarta. Över ett glas champagne går de igenom nästa vår och sommars kollektion. Vad som är inne och vad som defenitivt är helt ute (typ de grejerna jag köpte idag). Modeveckan resulterar givetvis att det är mycket mer folk i New York. Det märks. Människor precis överallt men framförallt trafiken. Den är inte att leka med. Vi tar oss snabbare fram genom att gå 20 gator än att ta taxi 2. Men kul är det att bara spana på allt folk. Och jag hade minsann inte tackat nej till en inbjudan till några visningar.



Tillsist. Har man mot alla odds absolut inget att göra i NY kan man alltid shoppa. Idag inhandlade jag två rutiga plagg. Har aldrig ägt ett rutigt plagg (förutom ett par gräsliga grön/ceriserutiga byxor från Rabbit, numera JC som jag helst av allt vill glömma) så därför slog jag på stort och köpte två! Ett par dansskor fick öven följa med hem.

Vi fick inga biljetter till tennisen i morgon. Slutsålt sedan länge. Får bli att se matcherna på tv istället.

Kram till er alla

Ännu en park att besöka, denna gången helt tillägnad filmen och tv:ns värld. Många häftiga åkattraktioner (som ni förstår att bara en av oss åkte) byggda efter olika filmer och figurer. Det bästa på hela dagen var den guidade turen där vi fick åka igenom flertalet av inspleningsplatserna på Universal. Verkligen kul att se att allt bara är fejk. Inga riktiga hus eller lägenheter. Inte ens riktiga gatustenar. Vi fick bland annat se inspleningsplatser för: Psycho, Grinchen och Desperate Housewives. Vi fick även åka ner i en tunnelbana och vara med om en jordbävning, vilket kändes otroligt verkligt!
  

Dagens roligate var när jag fick syn på Frankenstein. Bestämde mig för att jag skulle gå fram och ta ett kort. Ville ge honom en puss på kinden, så jag sa:
"Can i give you a kiss on the cheek?"
Frankenstein tittar då lite konstigt på mig, vänder sig sedan om och böjer sig framåt.
Han trodde jag menade att jag skulle pussa honom på skinkan. Haha! Jag bara stod där och undrade vad fasen han pysslade med. Efter en pinsam tystnad blev bilden till slut så här.  


En jätterolig dag som fick sätta punkt för Los Angeles.

Nu hänger vi på hotellet där vi ska bo kommande fyra nätterna. Eftersom vi landade sent igår valde vi att ta första natten på ett hotell nära flygplatsen. Nu bor vi på 26:e gatan, nära sjunde avenyn. Läget kunde alltså inte vara bättre. Förra gången bodde vi på ett äckligt hostel där det luktade rök överallt. Jag vågade inte gå på toa, knappt inte duscha för man visste aldrig vem man skulle möta i korridoren. Alla som bodde där var så äckliga, kändes mer som ett hem för uteliggare än ett hostel. Jag kände mig aldrig säker och det var så skönt när vi väl checkade ut. Men ett sådant hostel är trots omständigheterna svinigt dyrt. Runt 600 kronor per person och då är det delad toalett som gäller. Återigen älskar vi hotwire.com! Genom den sidan bokade alltså detta hotellet där vi befinner oss nu. Vårt rum är jättefint. Rent och fräscht, vi har till och med en platt-tv! Och så lite vardagslyx för mig: Dunkuddar! Yepp. En mjuk och en lite hårdade. Bara att välja vilken, eller göra som jag och ta båda. Känns så bra att kunna avsluta resan genom att bo bra och ha nära till allt!



Nu ska Carl gå igenom alla tennisregler med mig. Jag finner ingen logik i hur man räknar poäng, set och game. Annars sitter jag bara och frågar om allt och det får man såklart inte göra under matchen sen. Trist med tennis att man alltid måste vara tyst. Hur ska detta gå?

Äntligen är vi framme i NY. Efter en flygresa som kändes som en evighet. Först satt vi själva i vår rad, men sen blev en man förflyttad till oss och han störde jag ihjäl mig på. Som många av er vet kan jag ibland hetsa upp mig för saker och ting i onödan, men denna mannen han tog fasen priset. Till att börja med hade han en andedräkt som gjorde att jag började klökas (ja det kanske inte heter så, men jag kallar det så, men ni vet innan man riktigt kräks). Att lukta på Carls strumpor efter tennisen hade ju varit som dessert i detta fallet. Men, men tänkte jag. Han kanske inte kan hjälpa att han luktar illa, men fem timmar bredvid honom är lååååång tid. I ett hopp om att glömma mannen började jag bläddra i några tidningar. Då ser jag i ögonvrån hur mannen börjar peta i näsan. Och inte så där diskret som man gör när det kliar lite grann. Nej då. Han sitter och gräver. Ser ut som han ska möblera om uppe i hjärnan. Och inte stannar det där. Han plockar ut kråkorna och tittar på de, alltså bokstavligen talat granskar de på nära håll. När han har studerat färdigt, kastar han ivög de och stoppar återigen in fingret för att hitta en ny. Jag befann mig liksom då i upplösningstillstånd. Petatde på Carl för lite sympati men han tyckte mest jag var jobbig som orkade bry mig. Ska han säga som inte satt bredvid kråkfångaren...
Någon timme gick och inget mer hände. Tills mannen plötsligt plockar fram en stor påse med klubbor. En fullvuxen karl plockar upp en barnpåse med färgglada klubbor. Såklart han måste få äta tänkte jag. Och sen börjar det. Smaskandet och glafsandet. I ett försök att rymma från ljudet satte jag på mig hörlurarna och lyssnade lite på radion. Men när jag fortfarande kunde höra hans ljud med högsta volym inställd, då förstår ni själva hur högt han lät. Att jag bara överlevde denna flygresa är ett under. Att jag inte bad honom sluta lukta illa, peta i näsan och smaska var nog tur. Vem vet, han hade kanske slagit mig i huvudet med en av hans jättekråkor?

Det värsta är ju att jag inte kan sluta störa mig på saker i sådana här situationer. Jag tänker så mycket på det så jag blir galen. Kan inte koncentrera mig på något annat. Inte ens senaste numret av Vouge var intresssant nog. Och då är det illa.

Men, som sagt. Vi är framme och laddade för tennisen i morgon. Ska bli så skoj!
Puss och kram