Idag var stunden inne. Dagen då jag skulle återvända till Sevvan. Dagen då jag skulle återse alla arbetskamrater. Dagen som när jag återigen skulle svänga höger i Törnebyrondellen och in på Odalvägen. För att samla plus hade jag givetvis köpt med mig lite kanelbullar. Gänget på Sevvan älskar nämligen att fika. En del lite mer (förmiddag och eftermiddg) och en del lite mindre (endast eftermiddag). Det blev ett kärt återseende. Kramades om av alla utom Ulf som fortfarande envisas med att jag heter Susanna och är en efterbliven praktikant som ska agera mattslav åt honom. Har saknat Sevvan, mest för inredningens och personalens skull. Och det var faktiakt skönt att titta in i butiken och spana in alla nyheter. Övervåningen har fått ett välbehövligt lyft och sängavdelningen var jättefin. Var verkligen kul att träffa alla igen, även om Knoten, Kakan och Cykelfrun var lediga.

Besökets höjdpunkt var att äntligen få se Kalles nya blåa matta. Inte blå, utan mer turkosblå. Galet fin var den i allafall. Kanske skulle satsa på lite blått i hemmet ändå? Har alltid varit starkt emot blått i alla dess nyanser. Men fick nog allt lite mersmak efter Kalles poolmatta.

På tal om kanelbullar. Imorgon är det kanelbullensdag. Missa inte!!! Köp ett gäng och gläd någon i din omgivning. En kanelbulle om dagen är enligt doktorn bra för magen...