Lite egentid med mig själv. Behövligt. Skönt. Och hur snygg är jag egentligen inte i ansiktsmask?

Dagen har vi spenderat i Santa Monica där stranden var jätefin och vattnet varmt. Trots att det är lördag idag var det lite folk på stranden. Skönt att slippa trängas men samtidigt trist, inte lika mycket att titta på. Solandet går alltid lite lättare om man har några surfare att vila ögonen på. Efter ett par timmars stekande blev vi hungriga. Nu är vi båda så sjukt trötta på den amerikanska maten så vi bestömde oss för att åka till IKEA (förlåt syssling). ALDRIG har köttbullar smakat så gott! Allt var likadant som hemma förutom potatisen. Här i USA existerar inte kokt potatis så på IKEA serverades det potatismos. Men vi var inte kräsna utan vräkte i oss av smaskigheterna. Länge leve den svenska maten! 

Kronan på verket var när vi vid utgången såg en avdelning för svensk mat. Med varsin påse Ahlgrens bilar var nu även kvällen räddad.

Imorgon väntar  ännu en dag på stranden innan vi på måndag beger oss till Universal Studios, något som vi båda längtar till! 

Gårdagens höjdpunkt var givetvis när vi hamnade mitt i en tvinspelning. En av killarna från Fab 5 var i full gång med att styla en kvinna så hon skulle se 10 år yngre ut och mitt i smeten kommer vi gåendes. Under jubel och applåder går  programledaren förbi oss och lägger handen på min axel. Han ler och säger något i stil med "Ser hon inte fantastisk ut"? Jag fattar först ingenting men ler töntigt  tillbaka som svar. Så har vi riktigt tur hamnar vi nu i amerikansk tv : ) 

Givetvis passade vi på att se de där sakerna man bara inte får missa i Hollywood:
- Kodak Theatre, där Oscarsgalan hålls varje år
- Chinese Theatre, världens mest kända biograf. Utanför biografen finns fot och handavtryck av hundratals kändisar, bland annat dessa:
 
- Hollywood Boulevard, gatan med alla kändistjärnor

Längs gatan står människor utklädda till olika filmfigurer. Här hittade vi allt ifrån Batman och Jack Sparrow till Alice i underlandet. För ett par dollar kan man få ta en bild tillsammans med någon av figurerna, något som vi båda två hoppade över.

Förövrigt var inte riktigt Hollywood som vi trott. Vi hade båda förväntat oss stora lyxiga byggnader och att det hände saker hela tiden. Lite mera liv och rörelse helt enkelt. Verkligheten är inte riktigt likadan, Hela Hollywood känns slitet och skitigt, och förutom de sakerna vi besökte finns det inte så mycket att varken se eller göra. Men vi är givetvis glada att vi har sett även denna stadsdel av Los Angeles. Även om det inte riktigt var så mycket stjärnglans som vi hoppats på!

Jag skaffade mig en ny vän i förrgår. En trevlig liten kines som hade en egen liten krimskramsbutik i stråket på Fisherman´s Wharf. Ni vet, en sådan där butik där det finns allt fast ingen verkar handla där. Men det ändrade ju jag på! Första kvällen handlade jag lite smått och gott utav honom. Givetvis var det överpriser i hela butiken men jag lyckades förhandla mig till ett sjysst pris. Med hjälp av min shopping lyckades han förmodligen betala hela månadshyran.
Men han blev nöjd och jag likaså. Dagen efter dök det upp ett litet problem. Det har blivit en hel del shopping under resan vilket har resulterat i fulla ryggsäckar. Jag kan inte ens få ner ett par strumpor i min och Carls går knappt att stänga. Det var då jag kom att tänka på min vän kinesen. Givetvis sålde han även resväskor. Såklart vi ska gynna honom. Sagt och gjort. Dagen efter begav vi oss till hans lilla butik.
Först kände han nog inte igen mig, men när jag så snällt påminde honom att det faktiskt var jag som hade köpt massa grejer av honom dagen innan sken han upp. Så även denna gången fick vi lite rabatt. Kinesen är the man tänkte jag och var överlycklig för min nya resväska! 

Idag i Los Angeles ser jag samma väska för en tredjedel av priset jag betalade hos kinesen. Och jag som trodde vi var vänner men för honom var det bara affärer. Haha, tur att det bara handlade om trehundra kronor : ) 

Så vår packning består nu av 2 stycken 65-liters ryggsäckar, en megaresväska samt tre handbagage och datorn!

... ta med dig varma kläder! Hjälp, vilken kall stad. Vi har blivit bortskämda med 30 gradersväder så när temperaturen sjunker till 17 grader blev det genast iskallt! Tre dagar spenderade vi i staden, tre dagar som vi lyckades fylla ut väldigt bra. Själva centrum är ganska kompakt vilket gör det lätt att orientera sig runt då butiker och restauranger ligger samlade på ett par gator. En bit utanför själva centrum ligger Fisherman´s Wharf som en egen samlingspunkt med alla dess pirer och små mysiga butiker. Önskar jag hade sett en gammal sjöman med randig farfarströja och skägg sittandes i ett hörn och smutta på en pipa men så blev inte fallet. Dagarna har i alla fall sett ut ungefär såhär:

Dag 1
Vi bodde ett par mil utanför stan så vi tog tåget in mot San Fransisco. Strosade mest omkring och tittade på byggnader och försökte få en uppfattning om staden. Hade givetvis med oss kartan så vi inte skulle virra bort oss och hamna i knasiga områden. Vi styrde siktet mot vattnet och fortsatte ut längs alla pirer. Var så skönt att inte ha något bestämt utan vi gick dit näsan pekade. Efter ett par timmar vid Fisherman´s Wharf begav vi oss uppmot centrum igen. Givetvis åkte vi spårvagn (cable cars) i de branta backarna. Och ja, det är precis så backigt som man tror. Mysigt var det i alla fall att skumpa omkring på spårvagnen och titta på alla vackra hus och åka i backarna. 
     

Dag 2
Vi tog bilen för att köra mot stasmärket Golden Gatebron. Vi körde mot en utsiktsplats men inte såg vi ett skvatt, dimman låg tät över hela staden, haha, vi kunde inte ens se den orangea färgen på bron. Jag blev besviken men Carl som varit här en gång förut övertalade mig att åka upp i bergen i hopp om att dimman då skulle ha lättat eller att vi i alla fall skulle kunna se "över" dimman. Sagt och gjort. Vi körde över bron som är kort. Två kilometer, herregud Ölandsbron är tre gånger så lång! Hade föreställt mig den betyligt större. Väl över på andra sidan var vädret mycket bättre och bilfärden upp i bergen var svårslagen, vilken natur! Så otroligt vackert. Så visst fick jag se bron. Och visst var den imponerande. Men storleken har ändå betydelse. 
     

Dag 3
Igår lämnade vi den gamla bilen på flygplatsen och hämtade ut den nya. Måste säga att det går väldigt smidigt med bilen. Utan den hade det varit så mycket krångligare. Nu kan vi åka vart vi vill, när vi vill. Plus att vi ser mycket utav städerna utan att direkt göra så mycket. Vi parkerade bilen och begav oss bort till pir 33. Där klev vi ombord på en båt och begav oss till dagens utflykt - Alcatraz. Fängelset som har så mycket historia och myter. Som skulle vara USAs värsta fängelse och som skulle vara omöjligt att rymma ifrån. Det gamla fängelset ligger på en ö mitt ute i San Fransisco Bay med kanske stadens bästa läge dryga två kilometer från stadskärnan. Sitta fången där, se och höra stadslivet utan att kunna delta. Bara det är ett straff. Fängelset lades ner 1963 men det mesta är bevarat så som celler, matsal och besöksrum. Det var verkligen ett intressant besök, kändes konstigt att det har suttit människor inspärrade där vi igår gick och tog massa bilder.
     

För att sammanfatta våra tre dagar i San Fransisco: Lovely!

Det är där vi befinner oss just nu. I Las Vegas, casinonas huvudstad. Vi bor på ett sjukt stort hotell som har allt man kan önska sig. När vi checkade in fick vi en karta och bara att hitta till vårt rum tog dryga 20 minuter. Vi skulle nog inte behöva lämna hotellets väggar på två veckor. Här finns sju restauranger, tjugotals barer, pooler, ett tiotal minilivs och såklart ett jättecasino. Vi bor mitt på The Strip, mittemot det världskända hotellet Luxor (format som en pyramid) och ett av världens största hotell Excalibur (med över 7000 rum). Här är det blinkande lampor överallt och det ena hotellet överträffar det andra, eller vad sägs om att bo i en miniatyr av frihetsgudinnan? I morgon är det dags att utforska nattlivet då vi efter dagens resa är ganska möra.  

Efter sista veckans besök i lite mer lugna städer ska det verkligen bli kul att återigen befinna sig i en storstad!
Vi lovar att rappotera om någon av oss vinner storvinsten på BlackJack!

Har ni någonsin hört talas om staden Flagstaff? Det hade i alla fall inte jag, men det ska vara den närmsta staden till Grand Canyon (13 mil). Här sitter vi nu en hotellobby efter bilresan från Palm Springs som vi lämnade i dag på förmiddagen(63 mil). Ingen av oss ville inte lämna Palm Springs, stället är så galet vackert. Att lata sig vid poolen och se dessa magnifika berg sträcka sig hundratals mil bort i horisonten, det är något som inte går att beskriva. Det är något man måste uppleva och hit vill vi båda åka igen.

Vi trodde båda att inget skulle kunna slå Palm Springs, tills vi körde hit. Vi skippade motorvägen och körde en kringelikrokväg istället och vi blev inte direkt besvikna. Ni vet man brukar säga höga berg och djupa dalar. I dag fick vi uppleva detta på "mexikanskt" vis. Röda berg och kaktusar precis överallt. Verkligen häftigt att se! Jag har en förkärlek till kaktusar så hon var i extas hela resan : )






Ja, ni får leva med att jag visar halva BH:n. Som fotograf är detta tydligen inget man berättar när man tar bilden!!!



I morgon bär det av mot Grand Canyon och efter det kör vi vidare mot Las Vegas.
Hoppas ni mår bra där hemma!

Kramar från oss

Idag hade vi planerat in en utflykt. Vi skulle åka upp till ett utav bergen här i Palm Springs. I en form av skidlift skulle vi ta oss 2580 meter över havet. Vilken häftig grej tänkte jag och var verkligen sugen på att få uppleva utsikten och naturen högst uppe på berget. Vi kör upp till parkeringen och det är där det händer. Den där förbannade känslan som jag så väl känner igen nu. 
Paniken kommer sakta smygande och jag känner ett tryck över mitt bröst som gör det svårt att andas. Jag får ingen luft och känner mig instängd i min egna kropp. Det är en otäck känsla som jag sjävlklart inte kan kontrollera. Den kommer i situationer som innebär höjder, farter, saker som går runt runt eller i situationer där jag är hjälplös. När jag inte själv kan göra ett dugg åt situationen bara sitta och lägga mitt öde i någon annans händer. Exempelvis nöjesfält, vattenparker och flygplan. Detta innebär inte att jag inte tycker det är kul på exempelvis Liseberg, bara att jag inte väljer att åka allt. Jag tycker det är jättekul att bara vara med och sitta och titta. Det jobbigaste är när folk börjar pressa mig. "Kom igen, den här kan du väl åka", "Vågar du inte eller", "Den här fixar du lätt" och så vidare. Klart jag skulle fixa att göra vissa saker, det är jag helt övertygad om. Men känslan jag får på vägen upp till attraktionen får det att bildas en knut i min mage. Ni vet, den där känslan av ångest, då man gjort något fel. Det börjar svartna för mina ögon och jag känner att snart kommer jag spy. Jag har upplevt den så många gånger och jag har nu lärt mig att det inte är värt det. Visst, jag kanske missar vissa saker här i livet men jag mår åtminstonde bra. Ingen panik innan. Ingen panik efter. 

Tyvärr är vi ju bara två på denna resa, vilket har gjort att Carl får göra många saker själv. Som att åka vissa saker själv medans jag väntar nedanför. Det hade självklart varit lättare om vi varit ett gäng så han slapp göra allt själv (nu handlar det om vattenrutchsbanor, karuseller och dylikt, alltså inget jatteviktigt). Carl är väldigt förstående och skulle aldrig pressa mig att göra något som jag skulle må dåligt över. Nu har jag lärt mig hantera paniken men det är alltid lika obehagligt när jag känner att den är på gång. Och istället för att utsätta mig för detta avstår jag från vissa saker, som dagens färd upp till berget.

Utsikten från toppen var dock fantastisk, men detta ska givetvis Carl få berätta om!

I poolen trivs jag utmärkt!

Vad kul att ni tycker bloggen har blivit fin! Jag önskar att jag kunde ta åt mig äran för designen. Men det är min duktiga lillasyster Nathalie som har fixat den åt mig. Hon är en naturbegåvning när det gäller att sitta och pilla med sådant här. Hennes blogg är också jättefin, men hon är ganska dålig på att uppdatera.
Vill ni ta en kik klicka in på www.nathalieenlund.blogg.se

Så tusen tack för hjalpen världens bästa syster!

För ett par timmar sedan checkade vi in på hotellet här i Palm Springs. Det första som slog oss när vi hoppade ur bilen var hettan. Som en rak höger attackerade den oss. Palm Springs ligger mitt i en öken, detta innebär alltså inget vatten och med det inget havsbad. Hotellreceptionisten sa dock att detta (39 grader) var "kallt" och att det i normala fall brukar vara 43 grader. Vilken tur vi har som anländer nar det är svalt! Men vi klagar inte då vi har Palm Springs största pool till vårt förfogande. Vi klagar inte heller över att receptionisten hade uppgraderat vårat rum till en svit helt untan extra kostnad eftersom: "Well, if you are staying three nights, it is better for you to have a suite". Vi tackar och bockar för det!

Bilresan hit från San Diego var helt otrolig. Stora femfiliga motorvägar åt alla håll omringade av de mest fantastiska berg. Som en mur runt staden med klippiga kanter och branta stup. Jag har ju massa tid att spana in naturen då jag sitter bredvid min chaufför Carl. Ibland pratar jag dock lite för mycket så vi missar en och annan avfart men med gpsen och lite tålamod hittar vi alltid in på rätt väg igen : )



Vi har precis tagit en fika på Starbucks där jag hittade en ny favorit idag: Vaniljfrappe. Is, mjölk, vaniljkaffebönor och grädde. En riktig kaloribomb men ack så god! 

På vägen hem hände något som aldrig skulle hända i Sverige. En främmande tjej går förbi oss och säger:
"I love your dress, that is soooo cute!"
Fatta, jag fick en komplimang bara sådär. Helt utan vidare. OM jag blev nöjd! Carl trodde dock att tjejen gav mig en komplimang eftersom han var så snygg. Ja hans ego är det inget fel på...

Nu dags för lite OS-tittande, det kan aldrig bli för mycket sport (slogan snodd från TeamSportia, tycker den är rätt bra)

Kollar ni något på OS därhemma?


  

... DATOR!

Yes. Idag blev jag sa trott pa att inte hitta nagra internetcaf'er sa jag kopte en dator. Haha. Impulskop men nu slipper vi betala de svindyra minutkostnaderna pa diverse hotell. Sist satt vi 20 minuter och fick betala dryga 150:- detta haller ju liksom inte i langden sa nu har jag en dator sa vi ANTLIGEN kan lagga upp bilderna!!!

Vi har kommit fram till San Diego. Har ar valdigt annorlunda mot det andra USA vi sett. San Diego ligger valdigt nara mexikanska gransen vilket gor att det ar spanska som galler har. Vi ar de enda blonda manniskorna och det kanns nastan som att man kommit till ett helt annat land. Men vi trivs valdigt bra! Det ar inte lika fuktigt och klibbigt har som det var i Florida aven om det ar varmt. Idag har vi inte gjort sa mycket, kopt dator och mest akt omkring for att se lite av staden. Imorgon ska vi ligga pa stranden och kanske aka ner till Downtown, den aldsta delen av San Diego.
I overmorgon fortsatter farden mot Palm Springs. Var nya bill ar tyvarr ingen hit. En Dodge 2007 ars modell utan: centrallas, elhissar och med bedrovliga nackstod! Kanns som en modell fran tidigt 80-tal. Trist nar vi trivdes sa bra med var forra bil. Nar vi kommer till San Fransisco ar det dock en Mustang cabbe som galler! Kosta vad det kosta vill men da ska vi glida i det basta...

Just nu saknar vi foljande saker hemma: Alla vara nara och kara, var sang, kokt potatis (eller Sabina saknar i stort sett all svensk mat) och svensk tv.
Vi trivs i varandras sallskap men att kunna fa prata med nagon annan for nagon minut skulle inte vara helt fel. Hora era roster och era skamt dar hemma. Har gar man inte riktigt fram till en framling och drar ett skamt for att lara kanna nya manniskor. Vi forsoker hitta pa nya saker att prata om och oftast slutar det i de mest knasiga saker. Men det kanns skont att vi far veta nya saker om varandra sa att vi inte efter sju ar tillsammans redan vet allt.

Kram till er!

Varfor alskar de flesta killar snabba bilar? Varfor tycker man att lukten av brant gummi doftar gott? Idag fick jag svar pa mina funderingar. Eftersom vadergudarna inte var pa var sida bestamde vi oss for att aka pa en liten utflykt. Jag hade inga speciella onskemal da jag inte far handla mer nu om jag inte vill betala sjukt mycket for overvikt sa som den snalla flickvan jag ar stallde jag saklart upp for min pojkvans onskemal. Vi skulle aka till en racingbana och inte vilken racingbana som helst utan varldens mest kanda racingbana! Jepp. Jag ska villigt erkanna att jag inte ens visste att det fanns en racingbana i Daytona men jag blev positivt overraskad nar vi val var framme.

Stallet ar uppdelat i tva avdelningar. Dels sjalva banan dar alla och jag menar alla som ar nagot inom denna sport nagongang har kort, samt en utstallning med diverse roliga saker. Det fanns till och med en liten shop men jag tyckte att 400 dollar for en fejkskinnjacka med Daytona Racing inbroderat pa brostet verkade lite onodigt :)

Vi gick omkring och tittade pa gamla bilar, pokaler och hur utvecklingen inom denna sport har skett under aren och tro mig, det var faktiskt intressant! De hade en attraktion dar man kora en bil precis som ett riktigt lopp. (Efter en ganska jobbigt incident som jag inte berattat for er som intraffade pa Sea World kommer jag aldrig mer nagonsin satta mig i en simulator men Carl akte givetvis). Bilen skakade, vinglade och lutade och det kandes precis som pa riktigt.

Dagens hojdpunkt var nar vi fick aka ut pa den akta bilbanan. Arenan var galet stor och med en kapacitet pa dryga 115 000 sittplatser kande vi oss inte sa stora nar vi akte omkring i varat lilla turisttag. Jag har aldrig fattat att de har banorna lutade sa mycket som de gor. Fran lagsta till hogsta punkt ar det en lutning pa 35 grader. Hjalp tankte jag, jobbigt om man skulle tappa fastet och trilla ner! Jag sa forstas inget till Carl om mina funderingar eftersom han da bara skulle sucka och tycka jag var sadar tjejig som jag ibland kan vara. 

Under var guidade tur rullar en Porsche ut pa banan. (En ganska ful bil enligt mig, men tror ni jag sa nagot?)
Tydligen gor den 320 km/h. Och i just det ogonblicket onskade jag att jag vorit rik. Da hade jag kunnat forverkliga en av Carls hogsta onskningar, namligen att fa aka en riktig racingbil. Jag ser pa honom hur garna han vill hoppa i bilen och lata sig dras med av farten. Han vill aka i bilen. Han vill kora bilen. Ja, jag tror till och med att han vill vara bilen!
Tyvarr blev det inte sa idag. Men vi ska inte klaga, vi fick ju ga upp pa prispallen och ta ett kort dar vinnarna av alla prestigefyllda lopp brukar sta och spruta champagne. Det ar inte alla som far gora det minsann!

Forresten horde jag att vinstsumman av Daytona loppet i ar var dryga 10 miljoner svenska kronor.
Kanske ar det jag ska satsa pa for att bli rik. Hmm... Sabina Enlund - Speedway forare.
Undrar om man far kora racerbil i klack?

Idag har vi spenderat hela dagen pa Kennedy Space Center. Jag (Sabina) har aldrig riktigt forstatt mig pa hela rymdgrejen. Har mest tyckt att det varit alldeles for mycket prat om sadant som jag inte forstar mig pa. Som tur ar har jag mitt livs levande lexikon med mig pa denna resa, min alskade Carl. Han kan allt. Om allt. Hur han har lart sig allt vet han inte sjalv, men vi kan latsats att han har last sig till allt... : )

Vi kan bara saga att dagens utflykt var maffig. Man fattar inte hur allt fungerar, hur manga bitar det ar som ska falla pa plats innan en manniska kan flyga upp i rymden. Vi gick pa olika filmer och utstallningar dar de bland annat visade hur forsta manlandningen gick till, hur en astronaut lever i rymden och den fortsatta forskningen om och runt jorden och varat universum. Vi fick aven se riktiga rymdfarkoster varav den ena var den kanda farkosten Apollo 13 som med sina 120 meter var enorm. Apollo 13 ar byggd av 2 miljoner delar och det racker med att en enda liten skruv sitter fel sa gar hela raketen sonder. Vi fick aven ga in i rymdskolan dar de utbildar nya astronauter dar vi passade pa att kliva in i en riktig rymddrakt. Vi var som ni sakert redan listat ut grymt snygga!

Nu har vi gjort alla vara saker pa "listan" over Florida. Sa de tva sista dagarna har ska enbart spenderas med vila. Vi har insett att vi gjort saker konstant i tva veckors tid. Till slut uppskattar man inte allt det nya vi ser. Sa lite vila ska bli skont innan det om ett par dagar bar av mot Miami. 

Hoppas ni mar bra alla darhemma och tack for alla era kommentarer. Vi blir alltid lika glada nar ni skriver till oss!
KRAM 

Det ar sa kul att aka och handla har! Vi har ett Valmart (en blandning mellan Ullared och Maxi) en bit bort dar vi nastan dagligen stannar till for att kopa vardsliga saker som flingor och raklodder. Och det som ar lika kul varje gang ar summan vi handlar for. Alltsa det ar sa sjukt billigt! Sjalvklart har de laga priserna en del att gora med att det mesta ar amerikanska marken men ALLT ar billigt har. Jag kopte TIGIs schampoo for 40 kronor och det betalar jag for fasen 200 spann for hemma! Jag tror jag ska kopa pa mig ett lager haha! Till min stora fortjusning ar Ben & Jerrys mycket billigare har ocksa, 18 kronor for en stor burk. I'm lovin it!

Det ar bara sa kul att ga in i ett sadant har jattevaruhus och titta pa allt. Och det ar svart att inte handla nagot nar allt ar langt under halva priset mot vad det kostar hemma. Man fashineras aven av storleken. Yes, det stammer ALLT ar stort har. Bilar, manniskor och matportioner. Att hitta en liten pase chips ar omojligt, att bara kopa en halv liters cola finns inte, har ar det ett flak som galler! Som jag skrev i forra inlagget ar det aven billigt att hyra film, sa en myskvall med tva filmer, sotsaker (chips, godis, glass vad som egentligen) och dricka kostar under 40 spann.
Ar ju nastan sa vi kanner oss rika nar vi storhandlar!  

Nu ska vi dra oss bort mot vart palats. Dags att lamna de tva filmerna vi hyrde igar och kanske hyra tva nya.

I morgon kara vanner drar vi mot Kennedy Space Center.
Rymden, har kommer vi!

I onsdags begav vi oss mot SeaWorld, en enorm park med huvudinriktning pa djur som lever i vatten. Vi hade inga som helst forvantningar och blev darfor valdigt positivt overraskade! Har fanns allt man kunde onska sig och lite till! Vi traffade sjolejon, salar, pingviner, hajar, hundratals fiskar och faglar i regnbagens alla farger. Parken ar indelad i olika avdelningar dar man bade kan se djuren "pa land" och under vattnet. Vi kom valdigt nara inpa djuren vilket var en valdigt annorlunda kansla.

I parken finns en spackhuggare vid namn Shamu. Han har en egen show som heter Believe. Shamus arena rymmer 5000 personer och nar vi var dar mitt pa dagen var det proppfullt. Med andra ord en popular show som vi inte hade en aning om vad det var for nagon.
Vi kan varken med ord eller bilder forklara hur fantastisk denna show var! Att se ett sadant stort djur gora de mest magiska konster. Shamu var sa valtranad, lydde precis vad tranarna visade. Han dansade, gjorde dykhopp och skvatte ner publiken. Platserna langst fram kallas Spalsh Zone och dar blev man garanterad blot! Spackhuggaren vevar med sin svans och svingar ivag flera liter vatten rakt ut i publiken, som tur var satt vi hogre hogre upp sa vi slapp bli vata!
Tranarna stod pa Shamu och akte "vattenskidor", han kastade ivag de sa att tranarna gjorde volter och dok sedan efter. Det haftigaste var nar en av tranarna forsvann under vattnet for att sedan bli upplyft rakt upp i luften med bara en hand hallandes pa Shamus nos. Verkligen imponerande! Hela showen var koreograferad till patriotisk filmusik och ibland var det nastan sa vi fick tarar i ogonen! 

Efter showen begav vi oss mot en liknande show med delfiner och valar. Delfinerna ar sa vackra att titta pa. De kan gora de mest hapnandsvacknande rorelserna. Volter och hopp sa hoga och smidiga sa man fattar inte hur det gar till. Aven denna show var haftig men efter ha sett spackhuggaren var det inte nycket som kunde bli battre trodde vi. Men efter showen gick vi till en bassang dar man fick traffa delfinerna! For att komma de riktigt nara kopte vi fisk som vi matade de med och pa sa satt kunde vi klappa de! Vilken upplevelse! Ingen av oss har traffat delfiner forut, de ar sa sota och kanslan att klappa de kan beskrivas som att ta pa hardplast. Kanns som en leksaksdelfin, valdigt harda. Men bara kanslan av att fa ogonkontakt med en delfin, att fa mata de och kanna pa de var fantastisk. Vi skamtade till och med och sa att pa var smekmanad ska vi simma med delfiner! Sa exalterade var vi efter motet med dessa vackra djur!
Manga fina bilder har vi som minne efter denna dagen men som ni vet kan vi inte lagga upp de....... : (

KRAM fran oss till er

(Och mamma, hoppas du var med och traffade delfinerna. Jag vet att det var din hogsta drom.....)