Äntligen är vi framme i NY. Efter en flygresa som kändes som en evighet. Först satt vi själva i vår rad, men sen blev en man förflyttad till oss och han störde jag ihjäl mig på. Som många av er vet kan jag ibland hetsa upp mig för saker och ting i onödan, men denna mannen han tog fasen priset. Till att börja med hade han en andedräkt som gjorde att jag började klökas (ja det kanske inte heter så, men jag kallar det så, men ni vet innan man riktigt kräks). Att lukta på Carls strumpor efter tennisen hade ju varit som dessert i detta fallet. Men, men tänkte jag. Han kanske inte kan hjälpa att han luktar illa, men fem timmar bredvid honom är lååååång tid. I ett hopp om att glömma mannen började jag bläddra i några tidningar. Då ser jag i ögonvrån hur mannen börjar peta i näsan. Och inte så där diskret som man gör när det kliar lite grann. Nej då. Han sitter och gräver. Ser ut som han ska möblera om uppe i hjärnan. Och inte stannar det där. Han plockar ut kråkorna och tittar på de, alltså bokstavligen talat granskar de på nära håll. När han har studerat färdigt, kastar han ivög de och stoppar återigen in fingret för att hitta en ny. Jag befann mig liksom då i upplösningstillstånd. Petatde på Carl för lite sympati men han tyckte mest jag var jobbig som orkade bry mig. Ska han säga som inte satt bredvid kråkfångaren...
Någon timme gick och inget mer hände. Tills mannen plötsligt plockar fram en stor påse med klubbor. En fullvuxen karl plockar upp en barnpåse med färgglada klubbor. Såklart han måste få äta tänkte jag. Och sen börjar det. Smaskandet och glafsandet. I ett försök att rymma från ljudet satte jag på mig hörlurarna och lyssnade lite på radion. Men när jag fortfarande kunde höra hans ljud med högsta volym inställd, då förstår ni själva hur högt han lät. Att jag bara överlevde denna flygresa är ett under. Att jag inte bad honom sluta lukta illa, peta i näsan och smaska var nog tur. Vem vet, han hade kanske slagit mig i huvudet med en av hans jättekråkor?

Det värsta är ju att jag inte kan sluta störa mig på saker i sådana här situationer. Jag tänker så mycket på det så jag blir galen. Kan inte koncentrera mig på något annat. Inte ens senaste numret av Vouge var intresssant nog. Och då är det illa.

Men, som sagt. Vi är framme och laddade för tennisen i morgon. Ska bli så skoj!
Puss och kram