Fem timmar. Ibland kan det kännas som en evighet. Fem timmar jobb, visst låter det mycket? Nu har snart fem timmar av fredagskvällen gått. Och jag har inte kikat på klockan en enda gång. Fick en chock när jag nu som först tittade till, redan tolv? Men så är det nog när man spenderar timmarna tillsammans med människan som gör dig till världens lyckligaste. Som får dig att inse att det går att älska någon ännu mer, bara genom att finnas. Som känner dig bäst av alla men som aldrig skulle ta dig förgivet. 

Alright, färdigförklarat. Ni förstår. Jag är kär.