Midsommar 2007. Efter X antal öl och cider:
Linda: - Carl, ska vi inte cykla vätternrundan nästa år?
Carl: - Haha, nej, du måste skämta!
Carl: - Eller? Helt allvarligt skämtar du inte?
Linda: - Nej. Min pappa har cyklat den 10 gånger, min mamma 2 och min bror 1. Vi måste bara göra det!
Carl: - ?
Linda: - Hihi, vågar du inte?
Carl: - Klart jag vågar!
Linda: - Kom igen då, jag utmanar dig!
Carl: - Bring it on!

Ja, så här nånting gick det alltså till när min bästa vän och min älskade sambo bestämde sig för att göra detta vansinnedåd, att cykla en kort liten nätt runda på 30 mil! Och i fredags natt var det alltså dags. Eter en höst och vår av träning var det upp till bevis. Kan säga så här: Jag skulle aldrig få för mig att försöka mig på detta, konditionen har jag säkert, benmuskler lika så, men jag har inget psyke. Jag är tyvärr inte så mentalt stark att jag skulle palla att cykla 30 mil. Det är sanningen. Starttiden för Linda, Carl och Lindas pappa Håkan var fredag kväll 22.44, detta betyder 15 timmars cykling under natten, gryningen, morgonen, lunchen och eftermiddagen.

Jag kan stolt meddela att alla tre klarade det! Det hade varit kämpigt stora delar av loppet, med sömnproblem, knäproblem och motivation. Men det viktigaste av allt, de fixade det! Grattis till er! De såg lite möra ut när de kom i mål lördag eftermiddag, men vilken grej att klara av! Stort tack till Monika och Håkan ( Lindas föräldrar) för huserum, och mat under tre dagar! Har haft en mysig helg i Motala det värsta är att Carl redan börjat prata om en klassiker..... And i said NO NO NO!